Kvällstankar

Ligger i sängen och borde egentligen sova. Skriver på telefonen så ni får ursäkta eventuella typos och ord som inte passar in, har inte riktigt lärt mig allt det här än.

Men jag har tänkt på det här med nyår, nyårslöften, nystart. Allting börjar med "ny". Varför? Varför vänta till 1a januari för att göra en ändring i ditt liv? Vill du börja träna - Gör det nu. Sluta röka, bara snäll mot människor, vad du nu än kan komma att tänka på. Varför ska man ha ett utsatt datum för det? Samma sak med Alla Hjärtans Dag; Behöver du verkligen en speciell dag för att visa folk att du älskar dom och att dom är viktiga?
Men tillbaka till nyår. Sist jag hade nyårslöften var ganska exakt 2 år sedan. I åttan, just när allt mitt trams hade börjat. Ett av mina löften var att må bättre och sluta skära mig - Det löftet höll jag ungefär fyra dagar. Det kan ju visserligen ha att göra med att jag var alldeles för mentalt svag för att ens orka försöka då. Men nu... Jag har haft fyra återfall sen det blev jag och Nathan, den 11e September.
Ja, jag försöker komma någon vart med det här: Gör din skillnad nu, och vänta inte till ett specifikt datum. Vänta på din egen, naturliga pepp till vad det än är du vill, tvinga inte fram något enbart för att det känns son du måste göra något precis just då. Vad du än gör så ska du göra det för dig själv, eller hur? Inte för att någon annan förväntar sig det av dig eller för att det är så man "ska" göra. Sätt dig själv främst. Ingen annan kan förstå dig, vara trygg med dig eller älska dig om du konstant klagar på dig själv. Var den du är så ska du se att allt ordnar sig.


Kajsa goes argH

Jag förstår inte folk som tycker att det är fel. Kärlek som kärlek.

Stjärna

Alltså. Jag är värdelös på dethär med att börja blogginlägg. Antingen börjar jag med alltså, eller nåt randomskit. Typ Bläääuuurggghhhh eller Fisk.

Men iallafall. Det finns en hel del olika nivåer av må-dålighet har jag kommit fram till.
Det finns dom dagar när man inte orkar med ett dugg, bara sitter och stirrar i princip. Då man försöker koncentrera sig på minsta lilla bara för att stänga ute omvärlden, bara för att slippa tänka på annat än helt fel saker.
Och så finns det dom dagar när det kan vara helt okej, men så händer det nåt som egentligen kan vara helt onödigt, så man hamnar i dendär svackan igen. Men då man faktiskt kan tänka på nåt annat och bli någorlunda glad igen.
Eller dom dagar då allting känns helt jävla meningslöst. När man inte vill göra annat än gräva ner sig någonstans och aldrig komma upp, aldrig någonsin. När man behöver kämpa allt vad man kan för att inte börja grina för minsta lilla. Det kan vara allt från en människas röst, till ord som låter helt fel, till en låt, till att någon lämnar rummet.


Och så finns det ju såndär människor som lyser upp allting, som gör det värt att kliva upp och komma iväg bara för att få träffa dom.
Såna människor har jag turen att ha och få träffa nästan varje dag.

Nattliga filosofier

Oj vad inlägg det blev här idag.
Men nu ska ni få läsa mina otroligt vettiga tankar som dyker upp vid den här tiden, enjoy.


Kan man verkligen bekräfta att man existerar?
Allting som händer kanske bara händer i mitt huvud, det kanske visar sig att jag är en helt annan människa, att alla mina minnen bara är hallucinationer, att folk inte ens existerar annat än där. Att jag egentligen ligger i koma och aldrig ens börjat på nivrena, kanske inte ens bor i sverige. Att sverige och jorden inte finns, utan att det är nåt som mitt huvud hittat på.
Hur kan ni vara så säkra på att jag är verklig? Samma sak där, allting kanske bara är någonting som ens eget psyke hittat på.
Det kanske är en enda människa som bara inbillar sig allting, Typ som när man drömmer, att vi inte är verkliga. För medans man väl drömmer så känns allt jätteverkligt, det är först när man kan se tillbaka på allting som man märker att det är nåt lurt med det. Kanske är samma sak här?
Du kanske har skapat din egen verklighet? Det inte säkert att det är verkligt för alla andra, eller att det är verkligt någon annanstans än i ditt eget huvud?



Blev en hel del kanske, men sen så finns det inga konkreta svar heller.
Allting kanske bara händer i mitt huvud, det kanske visar sig att jag är en helt annan människa, att alla mina minnen bara är hallucinationer, att du inte ens existerar annat än där. Att jag egentligen ligger i koma och aldrig ens börjat på nivrena, kanske inte ens bor i sverige. Att sverige och jorden inte finns, utan att det är nåt som mitt huvud hittat på.

kajsa goes förbannad

"Påven: Rädda världen från homosexualitet

Det är lika viktigt att rädda mänskligheten från homosexualitet som att rädda regnskogen.

Det anser påven, som framförde åsikten i årets jultal.

Nu rasar de kristna homosexuella mot uttalandet."

 

Alltså... Wtf? Sånt här blir jag så sjukt jävla less på. Det finns inget som äcklar mig så mycket som homofobi. Visst, artikeln är sen -08 men det skiter jag i. Det är ändå bara 2 år sedan.


"Enligt påven måste människan respektera Guds
skapelse och de förutsatta rollerna för män och kvinnor.
Han förtydligade att traditionella äktenskap är det
enda rätta och sa att homosexuella handlingar är emot Guds vilja."

Isåfall kan gud dra åt helvete. (Ha-ha)
Som dom två i Iran, eller Pakistan eller vad det var som blev hängda för att dom är gay? Det är, imo, helt efterblivet. Kärlek som kärlek.
Att börja klanka ner på nån för att han/hon är gay är som att säga att "du är brunett, du är inte lika mycket värd som alla andra." Jag håller fast vid att alla människor är lika mycket värda; oavsett läggning, hudfärg eller musikstil.

Om man inte räknar Justin Bieber. :)

Såndär politik

Oj vad aktiv jag är. Det går i vågor, menmen.

Nu ska jag göra som alla andra och klaga på SD. Hur någon kan stötta dom går bortom mitt förstånd.
Jag tycker att dom är ett rasistparti, oavsett vad andra säger. Kalla det främlingsfientligt if you want too, men dom borde i varje fall inte sitta i Sveriges riksdag. Dom vill ha 90% mindre invandrare. Vilket innebär att 90% människor som skulle kunna få ett bra liv i sverige, måste stanna kvar i sina hemland som dom flytt från av en anledning. Krig, översvämmningar, naturkatastrofer, förföljelse och jag vettefan. Gå fram till en SD:are och säg att "det finns jättemånga invandrare som jobbar också".
Vad får du för svar? "Precis, dom tar våra jobb."
Annars säger dom att "dom lever på bidrag".
Fast sen är det ju inte bara invandrare det handlar om heller, fast det är SD's viktigaste fråga. Ta HBT-personer som ett exempel. Hur många år har vi inte försökt kämpa oss till att alla människor ska ha samma rättigheter, och nu får äntligen samkönade par gifta sig i kyrkan?  Det vill SD ha bort. Hur tänker dom då?

Jag kan nästan förstå varför dom fått så pass mycket röster, nästan. Det har varit 4 förjävliga år rätt utsagt, det vet tillochmed jag. Från att ha gått typ 70 miljoner i överskott till 20 miljoner back, vilket jag läste nånstans. Så fort något är fel är det lättaste alltid att skylla på någon annan. Och vilka skyller man på då? Invandrarna. "Dom tar våra jobb, dom lever på bidrag, blablabla." Det har SD spelat på, folks förvirring. Men blir det bättre tider nu, vilket jag är övertygad om att det kommer bli, så behöver folk inte skylla på invandrarna längre. Och då behöver inte folk SD längre.
Jag får rösta i nästa val, och jag vet då vad jag ska rösta på och det är inte SD.

Rösta rätt, rösta rött!